rosenmetoden

Genom livet har vi ibland upplevelser som är såpass överväldigande att vi inte i stunden förmår bearbeta dem. Det kan vara upplevelser av händelser som att vara med om en olycka, ett dödsfall eller svek. Det kan också vara upplevelser av till synes mindre händelser, som inte desto mindre blir överväldigande när vi inte har de resurser eller får den hjälp vi behöver för att kunna förstå och smälta dem.  Ofta kan upplevelser från tidigt i livet, innan vi utvecklat vuxna förmågor att hantera och förstå omvärlden, bli känslomässigt överväldigande. Dessa upplevelser bär vi med oss. De kan göra sig påminda genom till exempel spända muskler och återhållen andning.

Rosenmetoden är en avspänningsmetod som genom beröring syftar till att lösa upp spänningar i kroppen och frigöra känslorna bakom. När musklerna är spända håller vi oss tillbaka, och får mindre kontakt med oss själva och varandra. Under en behandling visar rosenterapeuten var det finns möjlighet till större avslappning, och i de fall kroppen är redo för det, kan känslor och minnen nå en medveten nivå och på så sätt lösa upp sig eller börja bearbetas. Ofta sker en successiv avslappning av olika delar av kroppen genom flera behandlingar. När avslappning sker frigörs den kraft som höll musklerna spända, och det skapas möjlighet till utveckling, läkning och att komma närmre sitt sanna jag.

Rosenmetodens uppkomst                                                                                          Rosenmetoden har fått sitt namn av grundaren Marion Rosen. Hon föddes i Nürnberg i Tyskland 1914.

I tjugoårsåldern kom Marion i kontakt med en sjukgymnast vid namn Lucy Heyer, vars man Gustav Heyer var kollega och elev till Carl Jung. Lucy och Gustav arbetade med en grupp människor som var intresserade av att lära sig massage, andning och avslappning i samband med psykoterapi. De upptäckte att behandlingstiden ofta kunde kortas ner med dessa metoder, jämfört med traditionella behandlingar. Marion blev kvar hos Lucy Heyer i två år.

I Tyskland växte sig nazismen starkare. Marion fick inskränkta rättigheter; hon förbjöds att studera eller röra sig fritt ute. Hennes vänner och pojkvän vände sig ifrån henne.  Läget i förkrigstidens Tyskland gjorde att hon behövde lämna landet.

Marion tog sig till sin syster i Sverige, medan hon sökte visum i USA. I Sverige bodde hon hos sin syster och utbildade sig till sjukgymnast. Under utbildningen märkte hon att många av Lucy Heyers metoder och teorier bekräftades av den framstående svenska fysioterapin. Som en del i utbildningen fick hon närvara vid flera operationer såsom höftledsoperationer och hjärnkirurgi. Hon fick ta del av det mest betydelsefulla arbetet som gjordes inom området.  Då Marion var mycket intresserad av dans gick hon på fritiden till en dansskola och bad att få se på. I timmar iakttog hon olika sorters dans. Det ledde till en djup kunskap om hur människor rör sig, något som kom att bli till stor hjälp i hennes arbete.

Senare reste hon till släktingar i Berkeley, USA, och fortsatte där sätta samman sina olika kunskaper till vad som lite i taget blev Rosenmetoden. Hon visade hur man rörde människor så som hon lärt sig av Lucy Heyer, och häpnade över effekten av att röra vid människor på det sättet. Det var något med att bli vidrörd och tillåta känslorna att komma  som gjorde det möjligt att minnas orsaken till smärtan.

Marion Rosen var nyfiken och ville hela tiden förstå mer, vilket gjorde att hon utvecklade metoden ända fram till sin död 2012. Nu drivs metoden av en stiftelse, The Rosen Method Institute, i USA. I Sverige finns utbildningen till Rosenterapeut hos Huma Nova i Stockholm och delvis i Göteborg.